Hockey<3 Candie<3

Ensam hemma en fredag kväll... Visst egentligen så bryr jag mig inte om att jag är ensam just på en fredag kväll, men börjar ledsna på att vara ensam alla kvällar...Ja visst jag skulle kunna åka hem till mamma och pappa för att få lite sällskap, men ska jag alltid gör det? Jag bor ju i Gävle nu, jag har har lägenhet här men vad fan ska man göra här? Jag vill åka hem dit men samtidigt inte. Jag flyttade till Gävle för att det inte skulle bli som när jag bodde i härnösand men det har det ju blivit ändå. Då åkte jag hem varje helg och det kändes som man bodde överallt och ingen starns. Man orkade inte packa upp när man kom till det ena stället för man visste att man snart skulle åka igen, jag bodde i en väska! Att ha en känsla av att bo överalt och ingenstarns samtidigt är inte kul alls! Man blir förvirrad! Och precis så har det blivit trorts att jag flyttade 20 mil bort. Tydligen inte tillräkligt långt bort. De kompisar jag fått här nere är personer som varje helg åker härifrån, så vad gör man? De flesta i min nya klass är äldre och har familj. Och E är ju aldrig här, förstår henne men det hade vart roligare om hon var här. Men jag har ju S, som ja ska till i morgon, och hon är fantastisk men man kan inte bara umgås men en person hela tiden... Om det fortsätter så här kommer jag bli en erimit ;)
Det enda posittiva just nu är väll att det går super i skolan och jag känner verkligen att jag gjort rätt yrkesval =D

Det började nyss en film på 5an som heter Angel eyes, en drama där killen räddar tjejen sen blir de kära, varför är det inte lika lätt i verkligheten? Eller varför visar de inte verkligheten på film? Hur många "sagoslut" finns egentligen i verkligheten? jag har då aldrig hört talas om en sådan berättelse som de visar på film. Vorde det inte bättre att visa något som spegar verkligheten? Vad skulle hända om personerna i filmen faktiskt inte blev kära, skulle det då bli någon film?

Det finns så många frågor som är svåra att hitta svar till...


Tell me something good